Söndagsnöje blev att fota Bella.
Så vacker!
Bella har dessutom en väldigt vacker matte.
På schemat står att få även henne att ställa sig framför kameran.
//Johanna
Balettskor
Tänk vad en gammal bröllopsklänning och ett par balettskor kan dra igång.
Fria händer igen. Och dom här bilderna hänger nu på hennes vägg. Det blev jag
ödmjukt tacksam över. Ett fint bevis på att på att någon är nöjd och att det blev
som det var tänkt. Roligt när det blir så!
Jag får alltid lust att dansa när jag håller i ett par balettskor.
Men låter bli eftersom att min motorik inte är den vackraste...
Men leva ut det via kameran funkar det också.
//Johanna
Fotokonst eller fotolek
Inte vet jag om man kan kalla det fotokonst eller om man ska kalla det
fotolek. Men det är kul att pyssla med montage. Och lärorikt. Så föds
det nya ideér. Saker som jag vill prova på någon av dom som ställer upp.
Vi får väl se vad det blir med det så småningom.
Montage av en bild av mig själv och en bild av ett gammalt dokument.
//Johanna
I alla enkelhet
En blomma på en bok.
Så enkelt, men det räcker ibland. Att låta det vara enkelt.
Och trots enkelheten så höll jag ändå på i timmar. Bara för att det var
roligt och för att ljuset var så fint. Det är avkoppling det!
//Johanna
Att fota en älskad syster
En syster som ställer upp och låter mig hållas.
Som lydigt vrider på huvudet när jag säger till. Som näst intill får ryggskott
på kuppen.Som står ut med att jag skrattar så jag nästan kissar på mig och
som inte tar det personligt, utan skrattar med istället. Så tårarna rinner.
Det är en förmån att ha alla människor som ställer upp och låter mig köra mina ideér,utan att sucka. Ni vet, det där med fria händer. Det är en utmaning, samtidigt så vansinnigt roligt. Och hon blev nöjd. Det är inte alltid det händer.
En mycket bra kritiker och en älskad lillasyster.
//Johanna
Starten
Vad gör jag nu här? Eftersom att jag sen flera år tillbaka har en annan
blogg om inredning så tyckte jag att det var dags att starta en blogg för
mina bilder. Även den här bloggen ska vara utan prestation och måsten.
Så då kör jag.
Ibland är det kul att bara fota för sakens skull. Att riva fram saker och skapa
ett stilleben. Den här gången, ett slitet, krackelerat dockhuvud och röd sammet.
Jag har fått blandade reaktioner på det här huvudet. En del upplever det
som otäckt, några tycker det är vackert. Jag älskar det! Slitet och använt.
//Johanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)